Det var ett tag sedan matte lät mig komma till tals, men nu är ordet mitt. Äntligen är den här - tiden som passar oss katter bäst. Man kan ligga i solgasset på dagarna, inne i fönsterkarmen eller allra helst i en mysig rabatt ute på täppan. Kvällarna börjar bli långa och sköna, man kan jaga flugor, spana på grannens katter, rusa som en vilde och göra bocksprång eller bara sträcka ut och och mysa. Eller ta en runda till dammen för en liten förfriskning. Jag har aldrig riktigt förstått varför matte ska envisas med att ställa fram iskallt kranvatten till mig, det naturliga i dammen, eller till och med i en mysig vattenpöl är ju mycket godare! Ibland fångar jag upp en liten mygga eller insekt som bonus, och det kittlar bra gott i magen! Dessutom är det ju så att vi katter gärna vill bestämma själv - vad vi verkligen vill äta och dricka. Vi är väl inga hundar heller! Jag gillar det gröna också; färskt, saftigt gräs är inte bara gott - det hjälper ju mig att få upp mina hårbollar också. Matte brukar retas med mig och säga att jag betar värre än en get, men vad då, jag hjälper ju till med gräsklippningen. Flugor är också gott, och jag har ju till och med hjälpt till att fånga möss. Så egentligen kan jag inte förstå varför min matskål ständigt ska fyllas med knäckebrödshårda pellets. Ge mig naturens egen föda - och för an del, lite skinka och en och annan köttbit, eller helst väldigt många. Jag är ju jägarkatt - men ännu har jag inte fått chansen att fånga något vildsvin på täppan! Maud Holmberg Klyft